ei någonsin skall nå.
Uti Guds kärleks himlaljus
ej mörker skall bestå!
O ljuva hem där jordens strid
en gång förbyts i himmelsk frid!
När solen dalar dit jag flyr
på bönens vingeslag
när nästa morgonrådnad gryr
min blick höjs till Guds stad.
Och under dagens kamp och strid
min själ där finner ljuvlig frid.
Där finns ej sorg där finns ej nöd
var tår avtorkas där.
Och syndens lön, den bitra död,
av liv uppslukad är.
Der jordens trötta vandringsman
för evigt ro och vila fann!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar